Steg 8 – 2 av 3 färdiga!

Andra färdig, det blev om ljud i staden i största allmänhet, men mest om kyrkklockorna som inte längre anger tiden.

Jag har lärt mig att boende på Södermalm i Stockholm framfört klagomål mot klockringningen under dop och begravning eftersom ”det är ett privat arrangemang, varför ska då grannarna störas”. Det fyllde mig med en mycket obehaglig känsla av att människor är ogina. Sälj din lägenhet för flera miljoner då, om du har problem med att människor sörjer!, tänkte jag, över denna flera år gamla nyhet.

”För att kalla till söndagens gudstjänst ringer kyrkklockorna. För själaringning ringer kyrkklockorna. På nyårsafton ringer kyrkklockorna. Vid fara, vid stor fara, ringer kyrkklockorna. Ding dång. Ding dång. Ding dång. Ding dång, ringer kyrkklockorna, ut över världen, en megafon, för vad då? Religion är en privatsak och nyårsafton tillhör alla, liksom döden, liksom kärleken, liksom ritualen vad än den månde vara, tron fick vi för våra synders skull, eller hur var det nu? Jag kan inte minnas när kyrkklockorna slutade ange tiden. Jag minns att jag brukade stanna upp. Ding dång, ekade över staden, och alla hörde samma sak som jag. En mild förmaning, vill du inte veta vad klockan är? Jodå, det vill du. Så. Nu vet du. Nu vet alla.”

Så tar vi lunch på det!