Morgonstund har guld i mun och nu ska det inte skrivas någon pjäs, nu ska krönikorna bli färdiga (för färdiga måste bli innan dan är slut), endast det och ingenting annat!
Och alla människor finns samtidigt exakt samtidigt! Det ska jag skriva om!
Den är enklast, det handlar endast om att få till språkrytmen. Tanken är inte avancerad, och behöver därför inte förklaras, endast visas upp. Skrivandet handlar således om känsla i första hand, och synnerligen lite teknik, eftersom det inte är nån fakta som måste förmedlas. Hänger ni med? Ranelid, inte Hemingway! De stora orden, och frosseriet i dem! Det som kräver att man har något tydligt och enkelt att hänga upp det på, annars blir det bara trams! Oändlighet. Avgrund. Barriär. Mörker. Havet. Hjärtats slag. Andetag. Ljuset. Livet. Kärleken. Och så vidare, nu kör vi!