Salt Lake City

Fakta: Salt Lake City grundades 1847 av Brigham Young, då han ledde de förföljda mormonerna västerut. De byggde sedan ett tempel i granit. Det tog fyrtio år. Än idag finns mormonernas (eller Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga) högkvarter i staden.

Om man åker till Salt Lake City och tar sig till Temple Square där mormonernas granittempel finns (som man givetvis inte får gå in i, man måste vara en värdig medlem för att det ska vara tillåtet, man kan dock se en modell av insidan, och samtidigt höra en mycket entusiastisk ung kvinna berätta om hur man gör för att döpa sina döda förfäder, eftersom Gud älskar alla), kan man besöka ett historiskt museum.

Där kan man lära sig fakta, så som hur man bäst förflyttar ett granitblock för att bygga ett tempel i mitten av 1800-talet. Där kan man också lära sig, i detalj, berättelsen om Joseph Smith. Han fick då ett gäng guldplaketter från en ängel som heter Mormoni, och utifrån dem kunde han nedteckna Mormons bok, som alltså bevisar till exempel att Eva och Adam tog sig till USA när de blivit utkastade ur Edens lustgård. Tyvärr var Joseph Smith sedan tvungen att lämna tillbaka guldplaketterna till Mormoni, så de finns inte att beskåda.

Va? Nämen? Sorry, mormoner, ni är jätteduktiga på språk, men va? Nämen??

Att religiösa människor med missionsuppdrag ofta blir skrämmande är en gammal nyhet (VARFÖR KAN DET INTE BARA FÅ VA EN PRIVATSAK?? MISSIONÄRER OCH KÖNSNORMATIVA, JAG BETACKAR MIG!!), men — det som verkligen fick det att svindla var just faktaanspråket. Vad blir världen när bevisbar fakta och information presenteras i samma andetag som sagor, hur trösterika/dramatiska dessa sagor än må vara? Varför känns det som att jag plötsligt ser en linje? När Trump installerades var det rekordpublik, SD säger att SMHI bedriver klimatpropaganda och sanningen uppenbaras i form av en ängel som heter Mormoni.

Åter och återigen: hur ska man förhålla sig till berättelsen om historien? Jag läser igenom mina karaktärbeskrivningar och tittar på mina tidslinjer. Att plocka ut det som passar en, att försöka vara hederlig.