Imorgon åker jag till USA. Jag ska vara borta fram tills början på november. Det innebär följande:
- HERREMINGUD vad jag kommer att skriva!
- Hur då? Som ett minimum två timmar per dag. Det klarar man alltid av. I realiteten blir det gissningsvis sju timmar en dag, fyra en annan och två en tredje, men alltid minst två.
- Regelbundenhet och disciplin är nyckeln till glädje!
- Mitt resesällskap har lovat att köra bilen om jag måste skriva i baksätet. Jag kommer att skriva i baksätet! Rätt igenom Texas, New Mexico, Arizona!
- Jag kommer att befinna mig i en helt annan tidszon, vilket innebär att ingen kommer att ringa och inga mejl blir akuta att svara på, för är det akut är det ändå mitt i natten!
- Jag kommer att vara i öknen igen!
- Detta landskap som landat i min själ på ett närmast orimligt vis!
- Denna blogg kommer inte endast vara en skrivarblogg, utan också en reseblogg som vore det 2004!
- Idag är jag i London.
Att vara i London betyder att jag ikväll (med en entusiasm som inte är av denna världen!) ska gå och kolla på musikalen Hamilton. Eftersom musikalen Hamilton i stort sett sammanfattar hela min inställning till historia och fiktion, så blir det inte sista gången jag nämner den här.
Övningarna och upplägget är framtaget av Therése Granwald, och bygger på hennes lärobok 
Undersöka, grotta ner sig i fakta, flödesskriva. Du är en etablerad författare med krav på dig – kvalitet! Men om man inte är etablerad, kan man inte bara strunta i om alla detaljer är genomkorrekta? Om man aldrig har skrivit i västernmiljö, mycket kofösa och uselt betalt, hur blir det då om man friskriver i typ tjugo minuter? (Ok, tiden kanske sprack lite.) Det var middag i Thane, och solen jobbade hårt. Det knastrande förstrött i kaktusarna. En hund slank över torget, nosade. Snart skulle Swanson komma förbi, pålitlig som en baksmälla. Jodå, jag hade kniven, en äkta Jim Bowie.… Read more »