En roman blir till

Här följer vi scenpoeten och författaren Olivia Bergdahls bokresa, från tankefrö till läsarmöten.

En roman blir till Publicerad torsdag 09 maj 2019

Releasefest för sonettkrans, sonetter och början på allt

Det är väl egentligen enda gången man helt ogenerat får tala om sig själv och sitt skrivande timme ut och timme in utan att någon höjer på ögonbrynen eller tänker vad-är-det-där-för-pretentiös-jävel – med andra ord, att ha bokrelease är helt fantastiskt! Som födelsedagskalas och succéshow i ett!

Hej, jag heter Olivia och nu tänker jag att jag river igång den här bloggen dagen efter festen i Göteborg (det var först en i Stockholm och sen en på hemmaplan) med att bara säga tack tack tack till alla som kom och hej hallå till alla er andra, nu kör vi igång det här!

Eller…?

Kanske får jag unna mig bara lite mer sonettkrans innan det blir dags för romanskrivande? Jo, jag unnar mig det!

En sonett består av fjorton rader jambisk femtakt (alltså typ elva stavelser), oftast rimmat ungefär enligt det här schemat:

En sonettkrans består av femton sonetter, där varje sonett inleds med samma rad som den föregående avslutas med. Den femtonde sonetten, kallad mästarsonetten, består av de första raderna i de fjorton föregående. Alltså så här:

Eller om man gillar färg:

Anledningen till att man skriver en sonettkrans kan ju vara skiftande, men för min del började det i romanen jag arbetar med, med titeln Torr, torr kaktus (som alltså är den vars tillblivelse ni kommer att följa här). Eftersom det är en vilda västernhistoria – komplett med pangpang och tågrånare och lömska sheriffer – innehåller den väldigt mycket maskulint kodat våld och glorifierar också till viss del detta maskulint kodade våld. Jag satt och skrev hösten 2017, parallellt med att jag läste vartenda metoo-upprop jag kunde komma över, och alltså tog del av historier och vittnesmål om de förödande konsekvenserna och det fruktansvärda slöseri med liv som maskulint kodat våld i slutändan leder till. Det gick inte ihop för mig. Jag ifrågasatte allt, och i synnerhet den roman jag arbetade med. Till slut pallade jag inte, och nån gång kring årsskiftet körde jag fast. Jag insåg att jag var tvungen att göra något helt annat, och började därför att skriva på en sonettkrans.

Gud, vad skönt det var!

Och vad skriver man då om? Jo, det brukar ju vara så att de som skriver på klassiska versmått är synnerligen intresserade av litteratur och litteraturhistoria, vilket ofta avspeglar sig i ämnesval. Den helt perfekta sonettkransen ”Den mörka stigen” av Lotta Olsson (lästips!), är ett exempel på det, då den behandlar Orfeus och Eurydike-myten. Själv tänkte jag som så att ska det göras ska det göras på annat sätt, och ville därför skriva något mer eller mindre aktuellt.

Jag är mycket intresserad av fotografier, särskilt sådana som får ikonstatus (det är något med sanningsanspråket, jag kommer att återkomma till detta!), och som alla normalt funtade människor hade jag känt något mycket starkt kring bilden på Alan Kurdi. Hur den publicerades och hade sådan enorm kraft, och hur skrämmande kortvarig den kraften var. Vad bilden verkligen föreställer – ett drunknat barn, ett mänsklighetens misslyckande, en oersättlig förlust, en politikens konsekvens. Hur försiktigt man måste närma sig en sådan bild, då den avbildar en tragedi, och därför tvingar en platt mot marken i relation – jag vet ingenting här, jag famlar. Hur man alltid kan använda skrivandet för att försöka förstå. Jag försöker förstå. Jag tänker att det bilden visar är en förlorad barndom, att det vrider om något i bröstet på oss, för vi alla har ju en, och den barndomen – lycklig eller olycklig – är vår absoluta rättighet. Att om man inte längre ser en förlorad barndom i en sådan bild, så har man också slutat att se människor som människor, så har man delat upp, så har man brutit mot det enda som är viktigt i relation till andra.

Jag tänkte på fotografiet och jag tänkte på hur Europas politiska rörelser ser ut och jag tänkte på sonettkransens konstruktion, hur den obönhörligt leder fram till den sista sonetten och jag tänkte på barndomen och på vad barndom är.

Sedan började jag skriva. Jag lät den sista sonetten beskriva bilden på Alan Kurdi, och så lät jag de fjorton föregående vara en barndomsskildring, trots att jag aldrig riktigt skrivit om min egen barndom innan, aldrig varit riktigt intresserad av den, bara tänkt att det var väl inget särskilt med den förutom att den var helt unik. Nu blev ju precis det poängen – att visa upp en helt unik barndom är att visa upp att varje barndom är unik, tänker jag och att det alltså var en helt unik barndom som gick förlorad. 

Så blev jag klar. Så blev det världens finaste bok. När en bok väl är på plats går det ju att säga hur mycket som helst om den. Det är någonting med skrivandet, att man tänker så fruktansvärt mycket och så är man helt ensam om det under så fruktansvärt lång tid. Inte förrän boken är klar börjar man prata, och då är det flera månaders tankearbete som bara väller ut.

Herregud, vad jag pratar nu! Göteborg utspelar den sig i! säger jag. Kolla, kolla, jag citerar Håkan Hellström! På tal om det, varför finns det fler skönlitterära debutanter i Malmö än i Göteborg? säger jag. Diskutera i smågrupper! Den bundna formens frihet, att alltid få luta sig på en struktur! utropar jag. Struktur som ett sätt att förstå världen! Hur det känns att skriva om sin barndom och då också automatiskt skriva om hur man började att skriva, vilka laviner av tankar som sätts igång! konstaterar jag. Vad är ens politisk litteratur? frågar jag retoriskt. Är det verkligen vad jag sysslar med? Vetefan! svarar jag mig själv. Fortsätter sedan: Varför är det så sällan folk vågar vara allvarliga och rimma samtidigt? Rimmet, som jag älskar det! Det dansar! Jag gillar system! Vad gör jag nu? Jomen det vet jag! Jag ska följa upp denna sonettkrans med en vilda västernroman! 

Jag är så otroligt glad för det.

Olivia Bergdahl vann SM i Poetry slam redan som tonåring och har turnerat världen runt som poet. Hon romandebuterade 2015 med kritikerhyllade Efter Ekot och har precis släppt sin andra diktsamling Barnet – en sonettkrans. Hon arbetar nu med romanen Torr, torr kaktus. Följ tillblivelsen här på bloggen och läs hennes artikelserie om det konkreta skrivarbetet i varje nummer av Skriva.

Annons

En roman blir till Publicerad tisdag 16 juli 2019

Mot Bingen! Att göra en researchresa, dag 1

Häromdagen bestämde jag mig för att åka på researchresa till Bingen och skriva klart min pjäs. Bingen ligger lite drygt en timma utanför Frankfurt. Jag satt länge i SJ-loungen på centralen i Göteborg, där man får sitta om man har första klass-biljett, och det hade jag, för det är halva…

En roman blir till Publicerad söndag 14 juli 2019

Att använda historien ex. 2: Kristin Lavransdotter

Men varför skrev Sigrid Undset om medeltiden? Vad i det medeltida ger såpass mycket mening på 1920-talet, att det gör det värt att placera historien där? Eller är det just de frågorna som romanen behandlar som blir än mer dramatiska på medeltiden? Kärlek och äktenskap och relationen dem emellan blir…

En roman blir till Publicerad tisdag 09 juli 2019

Vet du vad offside är?

Vet du vad offside är? Varför vet du vad offside är? Varför skulle någon inte veta vad offside är? Det är en mycket enkel regel, att tro att någon inte fattar vad offside är, är det inte konstigt? Varför säga: vet du vad offside är, med vänlig röst, som vore…

En roman blir till Publicerad torsdag 04 juli 2019

Att använda historien ex. 1: Hamilton – the musical

Jag lyssnar i nuläget utan uppehåll på soundtracket till musikalen Hamilton. Det var ju dels det att det är typ den första musikal nånsin där hiphop har använts på allvar, och det var ju dels det att den har gått för legendariskt fulla hus på Broadway sen 2015 tillika i…

Annons

En roman blir till Publicerad tisdag 02 juli 2019

En val, ett par författarväggar och en försiktig struktur

Ja ni vet valen, den dramaturgiska. Den måste man inte, men den är en söt illustration för det man måste: Strukturera. Jag skriver FRUSTRATION -> ERÖVRA MAKT -> KÄNSLORNA KAN MAN ÄNDÅ INTE STYRA ÖVER (EJ HELLER KROPPEN) -> SLUTSATS? Jag stirrar på meningen ”Hur överlever man som tänkande människa…

En roman blir till Publicerad torsdag 27 juni 2019

Papiljotter lika med

HILDEGARD: Vad är det där? Ingegerd håller upp HISTORIESKRIVNINGEN. INGEGERD: Äh, det är bara historieskrivningen. HILDEGARD: Å får jag kolla? INGEGERD: Det går inte. HILDEGARD: Vaddå går inte? INGEGERD: Det är en killgrej.

En roman blir till Publicerad söndag 23 juni 2019

En strålande idé eller bara en morgontanke

Imorse vaknade jag med, vad jag i yrvaket tillstånd ansåg vara, en strålande idé till pjäsen om Hildegard av Bingen och storfurstinnan Ingegerd. Det var att Hildegard som barn skulle gömma sig i ett rum och fixa håret med papiljotter tillsammans med en pojke, som gjorde samma sak, båda medvetna…

En roman blir till Publicerad torsdag 20 juni 2019

En geografisk reflektion

I tisdags repriserade P1 Kultur ett reportage från april i år, som behandlade det faktum att P1 Kultur i sin genomgång av saken hade kommit fram till att hälften av alla skönlitterära debutanter i Sverige är bosatta i Stockholm. Vi tar det en gång till: hälften av alla skönlitterära debutanter…

Annons

En roman blir till Publicerad tisdag 18 juni 2019

Efter Ljungby Berättarfestival

Så tyst utan applåder. Jag rimmar på räkneord (det första var det största men det andra för varandra och det tredje får man medge mindre värde än det fjärde därvid jämte så det femte som en känslomässig jätte kom det sjätte… ) och börjar läsa en väns diktsamling. Jag kokar…

En roman blir till Publicerad fredag 14 juni 2019

På plats i Ljungby och Sommar i P1 gillar kultur

Knappt hinner man landa i Ljungby innan man kan konstatera att det är chockerande många kulturarbetare (hurra!) och chockerande få näringslivstoppar som ska sommarprata i år! Vad gäller sommarprat må jag vara partisk, men jag tycker att det mest borde vara författare och poeter som pratade, för typ alla program…

En roman blir till Publicerad tisdag 11 juni 2019

»Så föddes min idé«

Och så vacker var gryningen när den steg över Nørrebro! Över alkisarna och tonåringarna, över fiskmåsarna och helgnattsskräpet, över cyklarna och gatorna och husen och de oemotståndligt fyrkantiga sjöarna. Jag och min kompis Rosanna ville inte gå hem, och hade därför gått till en sådan bar som aldrig någonsin stänger….

En roman blir till Publicerad fredag 07 juni 2019

SHERIFFENS HÄMND, SM i Poetry slam och en lång inandning

Denna oändliga lust att skriva! Dessa oräkneliga andra arbetsuppgifter som måste klaras av först! I två veckor till lever jag i en inandning av småmåsten, innan sommaren tar vid på allvar, med sina oändligheter av tid! Sommaren, ja! Jag föreställer mig att jag knappast är ensam om att ha juli-augusti…

En roman blir till Publicerad torsdag 30 maj 2019

En ganska vanlig vecka i slutet på maj

Jag känner ett starkt inre behov av att liksom dra av alla delar av mitt (offentligt gångbara) liv så att det liksom inte är några frågetecken kring vad det här handlar om och jobbar kring. Förutom att läsa böcker och släppa en sonettkrans och titta på gamla fotografier och skriva…

En roman blir till Publicerad torsdag 23 maj 2019

Nobelpristagare bedömda på en sexgradig skala

  En sån vacker vecka i maj kan man ju inte låta bli att bara slänga in lite nobelpristagare och vad man tycker om dem! Här har jag inte sorterat in särskilt mycket poesi, men med den inräknad är jag uppe i cirka hälften av de 114 nuvarande. Sammanfattningen? Jo…

En roman blir till Publicerad torsdag 16 maj 2019

I fotoblixtars sken

Fotografiet, skrev jag sist, med sitt sanningsanspråk! Fotografiet, som påstår så mycket! Säger: precis så här var det! Säger: precis så här såg en människa ut! Säger: precis sådant var ögonblicket, här är det, fastfruset i evigheten, detta är sanningen! Fotografiet som från början, just eftersom det är sant, alltid har…