En roman blir till.

Här följer vi scenpoeten och författaren Olivia Bergdahls bokresa, från tankefrö till läsarmöten.

En roman blir till Publicerad 20 juli 2019

I Bingen! Wuppertal! Att göra en researchresa dag 2 och 3

Jag har gått upp tidigt i Bingen och ätit en hotellfrukost med nystekt ägg och en hotellägare som valsade runt i frukostmatsalen och skrattade och sade roliga saker på tyska jag inte förstod. Jag har stått och hängt på låset när turistbyrån öppnade, och där fått mig en karta över Bingen med olika Hildegardplatser att besöka.

Jag har börjat med station 1, museet. Jag har fått en halvdan informationsguide på engelska och jag har pekat och gestikulerat och uttalat enstaka tyska ord. Jag har läst alla informationsskyltarna om Hildegard av Bingen. Jag har tittat länge på de nedtecknade bilderna av hennes visioner. Automatiskt byggs en berättelse. Att bara titta på ett fotografi är att bygga en berättelse, hjärnan pusslar ihop bitar och hittar på där det fattas, fyller ut i ren skaparglädje eller på rent djävulskap. Det är en helt annan slags berättelse än den berättelse det går att göra något av, om det så är i text eller på scen. Det är viktigt att komma ihåg skillnaden, tänkte jag och tänkte sedan på struktur.

Jag har gått till en gata som ligger på samma ställe som en gata låg på 1100-talet. Jag har gått till ett torg som ligger på samma ställe som ett torg låg på 1100-talet. Jag har tittat på en liten bit av en stadsmur från 1100-talet. Det har sett ut ungefär som en gata, ett torg och en liten bit av en stadsmur. Jag har gått upp till en borg och tittat ner.

Jag har gått till Hildegard von Bingen Information Point. Jag har pekat på min karta och gestikulerat och ropat enstaka tyska ord till en gammal, gammal kvinna och en ännu äldre man, för jag ville veta vilken som var den bästa Hildegard av Bingenrestaurangen. De trodde först att jag ville ha en glass. Jag fick en vägbeskrivning jag faktiskt förstod (eftersom links är ett av mina favoritord på tyska), till en restaurang som de tyckte mycket om men som inte hade någonting med Hildegard av Bingen att göra. Jag har satt mig på ett torg och köpt en macka istället.

Jag har promenerat rakt upp för berget till Hildegard av Bingen-Forum. Jag har svettats mycket och hittat ganska många mogna björnbär på vägen. Jag har kommit fram och nickat mot en nunna med snövitt hår och sotsvart mustasch. Jag har insett att de serverar Hildegard av Bingen-mat på Hildegard av Bingen-forum, men endast till lunch. Jag har köpt en Hildegard av Bingen-öl istället. Jag har suttit i en trädgård bland halta och lytta och gamla och druckit Hildegard av Bingen-öl och läst Kristin Lavransdotter och tänkt att livet är härligt att leva.

Jag har gått ner för berget igen. Jag har gått till en park och tittat på ett torn på en ö i Rhen. Jag har stretchat mina vader och tänkt att det är något med att åka söderut, hur jorden liksom tjocknar och sväller, hur allt som växer ser rikt och generöst ut. Så mycket björnbär. Så tidigt i juli. Hur tanigt och kargt det måste synas för alla andra när de åker norrut.

Inte konstigt att Hildegard talade om grönskan, har jag tänkt.

Jag har åkt vidare till Wuppertal, för att åka deras hängande spårvagn och tänka på elefanten Tuffi, som hoppade ut genom ett spårvagnsfönster ner i floden Wupper den 21 juni 1950. Jag har checkat in på ett vänligt hotell som gav en vatten med bubblor och kaffe och gratisbiljetter till lokaltrafiken. Jag har insett att den hängande spårvagnen repareras för tillfället och inte kör igen förrän i augusti. Jag har efter det insett att jag inte hade någon annan plan för Wuppertal än att åka spårvagn. Eller, nu ljög jag, jag åkte till Wuppertal för att jag en gång skrev en novell som handlade om en som kom från Wuppertal, vilket innebär att jag hade en tydlig bild av hur där ser ut. Den stämde inte.

Jag har köpt kaffe i stadskyrkans kafé och skrivit på pjäsen och slitit mitt hår över att få till spelbara repliker som det går att göra något med, och inte bara litterärt snygga eller roliga. Jag har tänkt på de tips jag fått när det kommer till sånt, låt aldrig en replik vara ett svar på den föregående.  Jag vet inte om jag lyckas få till det alls, men det visar sig snart. Jag har köpt lite tyska bomullskläder och tänkt att Wuppertal är täckt av människor i ett jämt lager, inte trångt någonstans, men aldrig heller tomt. Jag har tänkt att det är väl så det blir när det är tättbefolkat, färre döda platser, mellanrum. Jag insåg att Wuppertals jämna lager av människor gjorde mig avslappnad, det är mycket lättare att vara främling om det finns mycket folk, tänkte jag, men att annars söker jag mig helst till de döda platserna. När jag är hemma söker jag mig alltid dit. När jag promenerade till centralen för att börja åka från Göteborg gick jag längs med spåren utanför Friggagatan och det slog mig som en självklar insikt att hade jag vuxit upp på den här sidan stan hade det varit dit jag sökt mig så fort jag behövde tänka efter, det är en bra tom gata, endast busstrafik. Jag undrar hur den gatan blir när de byggt färdigt stan.

Jag har suttit på ett torg utanför Wuppertals centralstation och ätit morötter till lunch och sett en gammal finklädd dam leta pantburkar i papperskorgar. Jag har gått en sväng längs med Wupper. Jag har hittat ett kafé öppet till småtimmarna att äta middag på. Jag har suttit länge och väntat på servitrisen, jag har läst Kristin Lavransdotter, jag har smygsnyftat och beställt mat. Jag har gått korta sträckor längs med gator som känns som riktiga gator i en stad, jag har mött anmärkningsvärt många blinda människor. Jag har köpt en glass på ett glasskafé och mannen bakom disken skrattade när jag sade bananglass, och tonåringen som var servitris sade you know men, när jag frågade vad som var roligt. Hon var förundrad över att jag reste själv, och jag ursäktade mig som vanligt, jag sade att jag gillade Wuppertal och hon sade men are the same everywhere och hon skrattade och det gjorde också och sedan vandrade jag därifrån tillbaka till mitt vänliga hotell, läste Kristin Lavransdotter tills jag somnade.

Annons

Annons

Annons

Fler inlägg

En roman blir till

En annan arbetsplats

Publicerad 20 september 2019

En roman blir till

<3 kortkort

Publicerad 4 september 2019

En roman blir till

Fråga allt!

Publicerad 21 augusti 2019

En roman blir till

Steg 10 – FANFAR

Publicerad 5 augusti 2019

En roman blir till

Steg 3 – dippen.

Publicerad 4 augusti 2019