En annan arbetsplats

Ikväll ska jag vara med i en nordisk spoken wordshow i Köpenhamn, och har därför mina två favoritarbetsplatser igång idag:

1. Tåg
2. Köpenhamn

Köpenhamn, säger väl ni, vad för kul med det? Allt, svarar jag, men mest att det är en av de platser där jag funnit mig själv en gång (vilket givetvis endast är möjligt att göra temporärt). När jag framhåller Köpenhamn brukar jag säga att jag tror att det händer något i folk när man kan gå runt fyrkantiga sjöar, men jag vet inte. Jag tycker om minnet av mig själv i Köpenhamn, vilket gör det lätt att tänka där.

Utanför tågfönstret flyter Skåne fram med hjortar i snåren och hösttomma åkrar. Har man pengar nog till det, är brusreducerande hörlurar en vinst, alla platser blir en arbetsplats, och är man lycklig nog att aldrig bli åksjuk kan man sitta hopkrupen och skriva sig till andra världar på resor som dessa. Så det gör jag.

Det var länge sen jag skrev nån ny dikt, så de jag ska läsa ikväll kan jag som ett rinnande vatten. Kanske behöver öva lite innan ikväll, eftersom jag ska köra på svenska och jag vet av erfarenhet att majoriteten av en dansk publik sällan fattar vad man säger då, men det behöver jag inte tänka på förrän vid sextiden. Med andra ord: jag skriver roman. Kortar fortfarande meningar, även om jag märker att jag fick upp hastigheten i prosan ett par kapitel in redan för länge sedan, så nu är det mindre språkputs och mer övergångsskrivning.

Hur mycket behöver man ha kvar? Mindre än vad man tror, är min erfarenhet. Folk tenderar att bygga historia ändå över de vita fläckarna, så om man först befinner sig i Tucson, och i nästa scen direkt i ett smugglarnäste ute i öknen, fattar man att karaktärerna transporterat sig däremellan. Jag säger det som en självklarhet, men det är mest av allt en uppmaning till mig själv: BORT MED TRANSPORT!

Och ja – om nån är i den danska högborgen ikväll, kom förbi och säg hej på Vanløse Kulturstation, det blir poesi på svenska, danska, norska och isländska.