836 408 tecken — en början(!)

En sovmorgon, en extra kopp kaffe, ett möte kl 13 och således en förmiddag som heter början (igen).

Jag är helt övertygad om följande:

1. Det finns lika många metoder att skriva roman på, som det finns folk som gör det.
2. Just den metod jag själv ägnar mig åt är fruktansvärt tidsödande.
3. Hur lång tid någonting tar har ingenting som helst att göra med kvaliteten på det färdiga resultatet. Alltså, det är inte så att det per automatik blir bättre för att man lägger fyra år på att skriva det som borde ha tagit två.

Jag har alltså skrivit 836 408 tecken under rubriken Torr, torr kaktus. Det är FRUKTANSVÄRT mycket text. Det hade varit en härlig, färdig trilogi (eller nåt), om det var så att dessa 836 408 tecken var sammanhängande. Hade rimliga hopp från det ena till det andra. En konsekvent karaktärsbeskrivning. En bra start. En tydlig linje. En början, en mitt, ett slut. En logik. Någonting vadsomhelst! Men dessa 836 408 tecken är i stort sett ett 836 408 tecken långt flödesskrivningsdokument. Innehållandes mängder av upprepningar.

Jag är väldigt förtjust i att börja med flödesskrivning när jag påbörjar ett projekt, eftersom det då alltid ger en text att arbeta vidare med, även om 97 procent sedan stryks, så är det alltid en liten mening, en liten vändning, en liten något-vad-som-helst, som står kvar och så är man igång. Det jag tycker mig märka, som också uppstår då, är att jag finner tonen i texten. Som att jag under flödesskrivningen liksom rattar på små rattar, och när klockan ringer har jag hittat rätt kanal, här är det, nu kör vi, allt är redo.

Det gäller också Torr, torr kaktus, även om 836 408 tecken är helt sjukt (alltså SJUKT SJUKT SJUKT mycket text), och inte alls nödvändigt. Det mesta måste, och kommer att, strykas. Dock, och detta är viktigt, det jag har funnit och det jag vet finns där, är en ton. Jag har så att säga flödat mig fram till den.

Och flödesskrivning är alltså att man sätter ett alarm och sedan skriver utan att sluta skriva, tills alarmet ringer. Typ fem minuter eller tio minuter eller två minuter. Det spelar alltså ingen roll vilka ord man skriver ner, bara att man inte slutar skriva. Det är en otroligt populär skrivarkursövning, eftersom det blir ungefär som att jogga ett varv runt gympasalen fast med huvudet, och att man dessutom alltid får text att jobba vidare med när övningen är slut. Jag gör det ofta och gärna, när jag kör på egen hand är det dock sällan jag använder alarm, utan går mer på nån feeling.

Som skrivtips betraktat skulle jag dock rekommendera att börja redigera långt före 836 408 tecken. Ungefär vid 20 000 tecken, tänker jag att jag själv borde ha satt igång med det.