Så blir du klar med din bok

I förra delen fick du hjälp att ringa in vilken författartyp du är. Nu är det dags att redigera klart ditt manus. Du som ger ut på egen hand har ingen förlagsredaktör att luta dig emot utan måste själv se till att texten når sin fulla potential. Här visar vi hur du ger manuset bästa möjliga slutredigering.

Genom åren har Skriva pratat med ett antal förläggare om vad som skapar ett framgångsrikt författarskap. De brukar återkomma till en sak: förmågan att orka skriva om sitt manus. Efter en första refusering känner många för att gå vidare till nya, mer lustfyllda skrivprojekt. Men framgångsrika blir ofta de som orkar arbeta vidare med sitt gamla manus.

Den förmågan är ännu viktigare för egenutgivare – faktiskt helt oumbärlig. Ditt mål som egenutgivare bör vara att ge ditt manus ett lika omsorgsfullt redigeringsarbete som om en förlagsredaktör hade satt tänderna i det! Gå metodiskt till väga och börja med en noggrann och ambitiös genomläsning – det kan du antingen göra själv, med hjälp av testläsare eller genom att köpa en lektörstjänst. Därefter är det dags för en omfattande bearbetning av manuset innan det slutligen är dags för den viktiga korrekturläsningen.

Annons

LÄSA DITT EGET MANUS

Kanske tänker du genomföra slutredigeringen helt på egen hand. Eller så planerar du att lämna över det till en testläsare eller lektör men vill försäkra dig om att det först är i så bra skick som möjligt. Oavsett vilket är det viktigt att sträva efter struktur när du nu sätter dig med din text.

Läs som om du faktiskt skulle läsa en bok: i lugn och ro, några kapitel i taget. Stå emot suget efter att peta med kommatecken, snygga till formuleringar eller finjustera meningar. Ha däremot ett litet block intill dig och notera de stora och övergripande saker du stöter på under läsningens gång. Du som skrivit någonting skönlitterärt ska till exempel fundera över den dramaturgiska kurvan, strukturen och kronologin. Har du valt rätt tempus och perspektiv? Tänk på om storyn känns medryckande, om tillräckligt mycket står på spel för bokens huvudpersoner och om karaktärerna är tillräckligt mångbottnade och intressanta.

Låt manuset vila en tid utan att titta på det överhuvudtaget – minst ett par veckor, gärna längre. Det hjälper dig att distansera dig från texten och sätta på dig läsarens glasögon.

Om du skrivit en fackbok behöver du fundera över om du tydligt talar till din utvalda målgrupp. Är innehållet anpassat efter deras nivå? Har du valt rätt ton och tilltal? Och har du tänkt över bokens dramaturgi, så att du skapar framåtrörelse?

Även du som har ett mer småskaligt bokprojekt bör tänka på sådant som tilltal och fundera över om rätt saker är med. Även om det är få som ska läsa bör till exempel tonen vara konsekvent: inte avancerad på ett ställe och enkel på ett annat, inte humoristisk i första kapitlet och dyster i det andra. Vad tror du att dina läsare hoppas på och förväntar sig – tillbakablickar och anekdoter, personliga funderingar eller massor av fakta?

Efter din noggranna genomläsning är det dags att göra en planering för det fortsatta arbetet. Skriv rent dina anteckningar från läsningen och gör en lista över allt som känns tveksamt eller problematiskt, felaktigt eller bara platt och trist. Den listan blir din utgångspunkt när du sedan redigerar din text.

FIXA TESTLÄSARE

Värdet av att ta hjälp med olika delar av slutredigeringen kan inte underskattas. Även om du har en begränsad budget är det fullt möjligt att hitta duktiga läsare som ställer upp. Inventera ditt nätverk och leta aktivt efter skrivande och/eller läsande vänner och bekanta som kan bidra med en andra blick på texten. Här är det viktigt att klargöra deras roll: var tydlig med att du inte är ute efter svepande omdömen eller allmänt glada tillrop, utan att du behöver konkreta förslag på ändringar och förbättringar.

Be dina testläsare att gå igenom texten i olika omgångar enligt nedan. Kom ihåg att det är ett tidskrävande arbete du ber dem om – en god idé är att dela upp läsningen så att varje person läser en omgång var.

Innan de börjar läsa ska du be alla dina testläsare att:

  • Ha i åtanke att texten inte är färdig.
  • Tänka på att det är nervöst att visa sin text för andra. Be dem att vara konstruktiva och att balansera negativ kritik med positiva omdömen.
  • Be dem att komma med konkreta förslag på hur du hade kunnat få texten att funka bättre.
  • Uppmana dem att markera tydligt, så att deras åsikter blir begripliga för dig.

Inför den första omgången ska du sedan be dem att fundera över de mest övergripande sakerna:

  • Den dramaturgiska kurvan. Rycks de med i inledningen, håller intrigen deras intresse uppe och känner de själva att berättelsen innehåller tydliga vändpunkter och klimax?
  • Vilka huvudsakliga styrkor och svagheter har texten?
  • Vad tycker de om berättarperspektivet? Känner de sig nära romanpersonerna eller känns karaktärerna distanserade?
  • Har texten ett bra tempo?
  • Vad känner de när boken är utläst?

Du kan, om du vill, arbeta om manuset redan efter synpunkterna som kommer in efter den första genomläsningen. Fördelen är att det blir tydligare och enklare för de som läser den andra omgången att fokusera på rätt saker. Men du kan också vänta med att bearbeta manuset tills du fått in samtliga omdömen, för då är det lättare att se om vissa tankar och åsikter återkommer hos flera testläsare.

Inför den andra omgången ska de som läser få grotta ner sig i detaljer. Be dem att läsa och fundera på den här sortens frågor (lite beroende på vilket manus du skrivit):

  • Om det är en skönlitterär roman: känns karaktärerna trovärdiga, intressanta, komplexa? Har de egna drivkrafter? Känns dialogen naturlig eller krystad?
  • Välj ut några nyckelscener och låt dem berätta hur de uppfattar dem.
  • Om det är en fackbok: känns det som att boken hamnat på en nivå som är lagom för målgruppen? Kommer alla att förstå det du skrivit eller bara de som själva är jurister/poliser/tandtekniker/ölbryggare?
  • Leta efter självklarheter att stryka. Vissa författare kallar dem byggnadsställningar, andra kryckor eller skelett. Men det handlar om samma saker: övertydliga eller alltför redovisande beskrivningar.
  • Finns det någonting de inte begriper, någonting som känns alldeles för outvecklat eller för snabbt avklarat?
  • När är det spännande, fängslande, berörande, trist, roligt?
  • Be dem att leta klichéer som kan tas bort eller skrivas om. Både slitna formuleringar och klichéartade situationer eller teman i berättelsen.

ANLITA PROFESSIONELL HJÄLP

Du som vill investera pengar i ditt skrivprojekt gör klokt i att lägga delar av budgeten på en professionell lektör. Efterfrågan på sådana har vuxit rejält på senare år och det finns ett stort utbud av lektörstjänster. När du väljer att anlita en professionell lektör är det klokt att titta på omdömen från tidigare kunder. Se också till att få en specificerad lista över vad lektören lovar att leverera och ett tydligt avtal.

Manuset ska vara så färdigt som möjligt när du lämnar det vidare för läsning. Annars innebär det att den du anlitat får lägga tid på att fixa sådant som du själv hade kunnat åtgärda – då blir det mindre tid över till det du faktiskt behöver hjälp med.

När du anlitar en lektör ingår i huvudsak två saker: en genomläsning av ditt manus och ett skriftligt omdöme. Där beskriver lektören i stora drag manusets styrkor och svagheter och kommer med övergripande förslag på hur texten kan förbättras och utvecklas. Lektören resonerar kring textens tempo och driv, dramaturgins grova drag och balansen mellan yttre handling (bokens faktiska handling) och inre handling (det som sker inuti romanpersonernas huvuden). Omdömet kan rymma förslag på genomgående förändringar, till exempel att två karaktärer är för lika varandra och behöver särskiljas, eller att de långa miljöskildringarna gör att berättelsen tappar fart.

Vad du däremot inte får är konkreta förslag på förändringar. En lektör gör i regel inga noteringar i manuset. Därför är ett lektörsomdöme tuffare att förhålla sig till för den som inte är van att redigera text.

Det finns också mer utförliga tjänster att köpa. Redaktör, granskare eller redigerare – det finns olika namn på den här rollen men det vanligaste begreppet är en redaktör. Den respons du får från en redaktör är mer handfast och begriplig än ett lektörsomdöme.

Du får vanligtvis ett skriftligt omdöme på ett par sidor men redaktören går också in och petar i din text. Om du verkligen vill ha en gedigen genomgång kan det vara ett alternativ att be redaktören läsa också din omarbetade version (det ingår i regel inte i priset, så du får förmodligen betala mer). Men oavsett hur mycket tid du betalar för så kan du förvänta dig ett manus där någon gått loss med rödpennan. Sammanfattningsvis berättar redaktören inte bara vad du ska göra utan också hur du ska göra det.

REDIGERA DITT MANUS

Oavsett om det är du själv eller någon annan som läst ditt manus, har du vid det här laget fått en rad synpunkter och tankar att förhålla dig till. Nu är det dags att gå vidare och arbeta om manuset med utgångspunkt i det som tyckts och tänkts om din text. För dig som fått ta emot kritik från andra, är det viktigt att ta vara på alla de åsikter som trillat in – men det är lika viktigt att du noggrant väger dem mot dina egna åsikter. Utmaningen är att hitta balansen mellan att ta åt dig av relevant kritik och följa din egen känsla.

De flesta metoder för slutredigering bygger på samma princip: att arbeta med manuset på en nivå i taget. Ett bra sätt att närma sig textmassan är den så kallade trappstegsmetoden, som skrivcoachen Gabriela Pereira tidigare beskrivit i en guide i Skriva (#6-2015). Metoden är inspirerad av psykologen Abraham Maslows kända behovstrappa, som bygger på att människor strävar efter att tillfredsställa sina mest basala behov först.

Tanken med trappstegsredigering är att du ska lösa textens mest grundläggande problem innan du tar dig an finliret.  Även om det kliar i fingrarna av lust att få ändra kommatecken, eller blåsa liv i de trötta dialogerna, måste du spara det till senare.

FÖRSTA TRAPPSTEGET

Här handlar det om berättarrösten: vilket sätt du väljer att berätta din historia på och med vilken röst. Det är ett av författarens viktigaste val. I en skönlitterär bok kan du till exempel inte blanda ett allvetande perspektiv med ett jag-perspektiv och i en fackbok måste du vara tydlig med om du talar utifrån egna erfarenheter eller baserat på fakta och forskning.

Maslows behovstrappa

Fysiologiska behov som mat, vatten, sömn och sex.

Trygghet. Säkerhet och stabilitet.

Gemenskap. Kärlek och vänskap.

Självkänsla. Makt och uppskattning.

Självförverkligande.

ANDRA TRAPPSTEGET

För dig som skriver någonting skönlitterärt handlar detta om romanpersonerna. Det går inte att nog understryka hur viktigt det är att karaktärerna i din bok är nyanserade, komplexa, engagerande, fascinerande. Säkert märker du att några av dem behöver finslipas och fördjupas – och kanske finns det någon som du faktiskt bör göra dig av med.

För dig som skriver en fackbok handlar det andra trappsteget om målgrupp och ämne. De två hänger ihop, för hur du behandlar ditt ämne avgörs till stor del av vilken målgrupp du vänder dig till. Viktigt är alltså att du har klart för dig vilka som ska läsa din bok och ser till att avgränsa ditt ämne utifrån det valet.

TREDJE TRAPPSTEGET

Nu är det dags att ta ett helhetsgrepp om strukturen, eller dramaturgin. För litterära fackböcker är de skönlitterära principerna om dramaturgi delvis desamma. För andra fackböcker fungerar de av naturliga skäl inte alls. Fundera över hur dina läsare kommer att läsa din bok. Ska de sluka den från början till slut eller bläddra här och där? Utgå ifrån det när du försöker skapa en bok som är rak och tydlig, men samtidigt inspirerande och med ett bra driv.

När det gäller skönlitterära böcker anser många att en bra synopsis är vägen till en väl berättad historia, och det kan stämma i många fall. Men där finns också en inbyggd fara: att författaren mekaniskt skriver utifrån sin ursprungliga plan och glömmer att det är romanens karaktärer som ska driva historien framåt. Det är dem läsarna bryr sig om. Din story får liv av dina karaktärers drivkraft, deras handlingar och beslut, så titta särskilt noga på textens inre handling och gestaltning.

Med det sagt är det klart att en synopsis ofta gör det lättare för dig att överblicka storyns dramaturgi. Har du inte byggt din berättelse på en synopsis kan det därför vara läge att göra det i efterhand, på tredje trappsteget. Utforma en översikt av ditt manus, där du beskriver scen för scen i korta drag. Ta sedan ett steg tillbaka, betrakta manusets dramaturgiska kurva och se om någonting behöver förändras.

FJÄRDE TRAPPSTEGET

Nu börjar du närma dig det angenäma finliret: scenerna eller de enskilda delarna. Du som skrivit skönlitterärt ska nu betrakta var och en av dina scener och skärskåda miljö, dialog och tema. Fundera över om miljön känns autentisk och rätt vald med tanke på vad scenen ska berätta. Fundera också över dialogen. Det är lätt att tro att tillägg som gör citaten »pratigare« gör dialogen trovärdig men bättre är att verkligen fundera över personligheten hos den som talar. Ordval, till exempel, säger en hel del, längden på meningarna likaså. Övergripande ska du också titta på scenerna i förhållande till den skiss du gjorde på det tredje trappsteget. Berättelsens större tema, det alltihop handlar om – varje scen bör fylla en funktion i det temat.

Detsamma bör du göra om du skrivit en fackbok – betrakta dess olika delar och se om de bygger en driven berättelse. Se över kapitlen eller delarnas innehåll och upplägg. Det är bra om även varje kapitel eller längre del har sin egen dramaturgiska båge: fångar läsaren på ett tidigt stadium, håller intresset uppe texten igenom, rundar av det hela på ett snyggt sätt och lockar läsaren att fortsätta till nästa kapitel.

FEMTE TRAPPSTEGET

Här får du äntligen hänge dig åt detaljerna. Det här handlar om att arbeta med själva språket. Hitta och eliminera slentrianbeskrivningar och manér, fåniga ordval och styckesindelningar som stör rytmen, tröttsamma upprepningar och märkliga orimligheter. Försök att här hitta tillbaka till den känsla du hade när du skrev manuset för första gången. Detta ska vara lustfyllt, inte pliktskyldigt, så att språket verkligen lyfter din berättelse.

Korrekturläsning

När manuset är helt färdigt är det dags att korrekturläsa. Det kan du antingen göra själv, be dina testläsare att göra eller köpa en korrekturtjänst. Vem som än tar ansvar för den sista läsningen ska nu skärskåda manuset utan att reflektera över dramaturgi, karaktärer, dialog eller tempo. Istället är det renodlade felaktigheter som är i fokus – stavfel, syftningsfel och grammatiska oegentligheter. Det handlar enbart om att texten ska vara korrekt skriven. Du ska dock inte underskatta korrekturläsarens roll: oändligt många egenutgivna böcker har omedelbart hamnat i papperskorgen efter att recensenter eller potentiella köpare upptäckt fel redan vid första ögonkastet.

Ge ut din bok – från manus till mål

Om du gillade den här texten är du förmodligen även intresserad av boken Ge ut din bok – från manus till mål.