Hantverksintervju

Filtrera

  • Kategorier
  • Ämnen
  • Författare
  • Hantverksintervju
  • Reportage
  • Karaktärer
  • Skriva kapitelbok
  • Dramaturgi
  • Hitta din stil
  • Novell
  • Barnbok
  • Fantasy
  • Fackbok
  • Utmattning
  • Romanhjälpen
  • Målgrupp
  • Malin Karim
  • Sven Olov Karlsson
  • Siri Pettersen
  • Adam Svanell
  • Mikael Fant
  • Annelie Jordahl
  • Liza Marklund
  • Lena Andersson
  • Andreas Norman
  • Ida Andersen
  • Maria Ernestam
  • Helena von Zweigberk
  • Jesper Weithz
  • Maria Frensborg
  • Nina Wähä
  • Sarah Sheppard
Rensa filter

»Det är väl bara bra att Albas pappa röker?«

När Malin Karim debuterade som barnboks­författare hade hon funderat i 30 år på ­vilken typ av karaktärer hon ville skapa.

Ämnen: Karaktärer, Skriva kapitelbok

Text:

Foto:

Publicerad 9 februari 2021.

»Ett sätt att göra en ritning«

Tolv månader, tolv noveller. För Sven Olov Karlsson började Årsboken med en övergripande idé som gjorde det lätt att sätta igång.

Text:

Foto:

Uppdaterad 7 februari 2020.

»Friterad lök är så ­jävla gott att det inte kan försvinna«

När Jessica Schiefauer skrev sin nya roman Bärarna var hon tvungen att uppfinna en helt ny värld.

Ämnen: Dramaturgi, Hitta din stil, Karaktärer, Novell

Text:

Foto:

Publicerad 9 december 2020.

»Jag använder aldrig ordet ›magi‹«

Med trilogin Korpringarna blev Siri Pettersen känd för sin förmåga att beskriva övernaturliga inslag på ett övertygande sätt. Nya boken Bubblan präglas även den av magisk realism, där det fantastiska smälter in i det ­alldeles vardagliga.

Ämnen: Barnbok, Fantasy

Text:

Foto:

Uppdaterad 26 april 2019.

»Jag driver med mina dåliga sidor«

Adam Svanell blev utbränd, skrev en bok om det och höll på att bli utbränd igen. För Skriva berättar han om utmaningen med att beskriva en sjukdom både från ett samhällsperspektiv och genom egna upplevelser.

Ämnen: Fackbok, Utmattning

Text:

Foto:

Publicerad 8 juni 2020.

»Jag fick bli både hallick och lyxhustru«

Första eller tredje person? En enda jag-röst eller flera personer skildrade av en allvetande berättare? Det där med att välja perspektiv är inte helt lätt, och det kan vara helt avgörande för vilken sorts historia det blir. Mikael Fant valde en tredje väg. Hans nya roman, Vattnet i mars, är en sorts jag-stafett där nio olika berättarjag lägger varsin pusselbit till berättelsen.

Text:

Uppdaterad 22 oktober 2018.

»Jag försöker nå det tidlösa«

Hur fångar man det förflutna? Var hittar man källorna, känslorna och stämningarna? Och hur undviker man att fastna i ett enda frosseri i tidsmarkörer? Anneli Jordahl har efter två romaner som utspelar sig på sent 1800-tal, förflyttat sig till 50-talet. Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona kommer ut i mars och är en roman om hennes egna föräldrar.

Text:

Foto:

Uppdaterad 12 oktober 2018.

»Jag har en kyligare blick på min historia«

Är man bästsäljande och prisbelönt med femton romaner i bagaget så vet man nog hur man bäst skriver sina böcker. Eller? Lyckliga gatan är Liza Marklunds tionde bok om Annika Bengtzon och enligt många kritiker hennes bästa. För henne själv blev det början till en skonsammare och mer distanserad skrivprocess.

Text:

Uppdaterad 22 oktober 2018.

»Jag vill ha mina figurer på avstånd«

Vem är det som berättar historien? Med vems ögon följer vi händelserna? I Lena Anderssons roman, Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek, är huvudpersonen Ester Nilssons perspektiv skrivet i tredje person, men där finns också en berättarröst som genomskådar och kommenterar hennes beteende.

Text:

Uppdaterad 2 oktober 2018.

»Jag vill inte göra James Bond av det hela«

Andreas Norman debuterade med en diktsamling 1996. Sedan fick han skrivkramp, bytte bana och gjorde karriär som diplomat och terroristexpert på UD. Nyligen kom han ut med En rasande eld, en kritikerhyllad politisk thriller om plikt, samvete och ett maktpolitiskt spel i skuggan av terrorhotet.

Text:

Foto:

Uppdaterad 12 oktober 2018.

»Jag ville skaffa kroppsminnen«

När Ida Andersen skulle skriva om en fattig familj i 1700-talets Småland ville hon förstå sina huvudpersoner på djupet. Lösningen: att utsätta sig själv för strapatser.

Ämnen: Romanhjälpen

Text:

Uppdaterad 17 oktober 2021.

»Ju större vändning, desto mer sparsmakad kan man vara i språket«

Maria Ernestams romaner präglas av planteringar, cliffhangers och vändningar. Enligt Maria handlar det om god planering och känsla för detaljer och stil. Här delar hon med sig av sina erfarenheter.

Text:

Uppdaterad 22 oktober 2018.

»Man får vara lite brysk mot dem«

Helena von Zweigbergk har blivit känd för sina finstämda och träffande skildringar av relationer. Hur bär hon sig åt?

Text:

Foto:

Uppdaterad 1 oktober 2019.

»Vrede är en väldigt bra energidryck«

Hur gör man litteratur av stora samhällsfrågor? Jesper Weithz är samhällsjournalist och grundare till Klimat-magasinet Effekt. Förra året kom hans kritikerrosade debutroman, Det som inte växer är döende.

Text:

Uppdaterad 26 september 2018.
Maria Frensborg

Maria Frensborg: »Jag hade längtat efter att ta ut svängarna«

Efter tio år och ett tjugotal barn- och ungdoms­böcker ville Maria Frensborg utmana sig själv genom att skriva en vuxenbok. Det visade sig vara lättare än hon trott.

Ämnen: Målgrupp

Text:

Foto:

Uppdaterad 27 januari 2022.
Nina Wähä författare

Nina Wähä: »Hitta rätt språk för rätt berättelse«

Nina Wähäs nya roman är skriven med den muntliga berättar­traditionens tekniker. Skrönor, skvaller, skämt och ett stort persongalleri satte tonen för berättelsen.

Text:

Foto:

Uppdaterad 28 januari 2022.
Sarah Sheppard är barnboksförfattare

Sarah Sheppard: »Fakta måste inte vara gravallvarliga«

Hon vet hur lång en megalodons tand är, har djupgående kunskaper om vulkanutbrott och kan uttala pachycephalosaurus perfekt. Men hur förklara så att barnen förstår? Sarah Sheppard, som hyllats för sina humoristiska och detaljrika bilderböcker, berättar hur hon hittar rätt nivå.

Ämnen: Barnbok

Text:

Foto:

Uppdaterad 27 januari 2022.