När avtalet väl var underskrivet upphörde förlagets intresse för Tomas bok.

Så blev han blåst av förlaget

Det skulle bli hans stora genombrott. Men när förlaget svek slutade drömmen om livet som författare i en enda stor besvikelse. Idag är Tomas främsta råd: sätt värde på det arbete du gör och våga ställa krav.

Allt fick en flygande start. Tomas hade fått en idé till en reportagebok som han trodde stenhårt på. Han författade ett utförligt synopsis och började maila ut det till en handfull förlag.

Det skulle bara dröja några dagar innan det första förlaget hörde av sig. Det var ett mindre men väl etablerat förlag.

Annons

– Förläggaren var superpå och ganska hetsig. Han ville skriva avtal på en gång och var beredd att kasta sig i bilen och köra de 30 milen hem till mig.

Tomas blev nästan överväldigad av reaktionen. Efter att tidigare ha blivit refuserad hade drömmen om författarskap plötsligt blivit verklig.

– Jag tyckte det var underbart och drömde om att boken skulle slå som fan. Att den skulle bli årets snackis. Det var nästan så att man började undra hur det skulle bli när man går ut på gatan och alla känner igen en.

Förläggaren övertygade Tomas om att det var viktigt att de skrev avtal på en gång. Tomas var själv ivrig och det var nu han skulle göra ett av sitt livs största misstag.

– På det där mötet satt jag bara och drömde om hur allt skulle bli. Jag svarade på en massa frågor men ställde inga själv. Jag ställde inga krav på vad förlaget skulle göra.

Så åkte pennan fram och förlagsavtalet signerades.

Först några dagar efteråt kom Tomas på att han kanske skulle be Författarförbundet titta på avtalet. Han skickade det till deras jurist. Svaret han fick var nedslående: under inga omständigheter borde Tomas ha skrivit under.

Avtalet innehöll i princip inga krav på förlaget utom att trycka själva boken. Det framgick också att det inte skulle utgå någon förskottsbetalning. Alla arvoden till Tomas skulle baseras på eventuell framtida försäljning.

– Jag vände mig till förläggaren och berättade om Författarförbundets invändningar och att jag ville ändra några grejer i avtalet men då var det stenstopp. ”Du har redan skrivit på”. Då tänkte jag bara, herregud, vad är det här?

Känslan förstärktes när sedan både Norstedts och Icas förlag hörde av sig och var intresserade av boken.

– Då var jag helt förtvivlad. Kände vad fan är det jag har gjort?

”Vi var barskrapade”

Vid det här laget var det dock inte mycket att göra. Avtalet var påskrivet. Det var bara att försöka färdigställa boken.
Tomas hoppades att det ändå skulle sluta lyckligt. Att allt hans arbete skulle betalas tillbaka mångfalt när väl boken kommit ut och försäljningen tog fart.

– Jag var så jävla naiv. Jag trodde på allvar att jag skulle kunna leva på pengarna jag fick från den här boken medan jag skrev på nästa. Alla säger att det är så hårt och svårt men du vet ju hur det är; man tänker att det är för att de inte kan det här. Jag kan bättre.

Stärkt av sin övertygelse tog Tomas tjänstledigt för att skriva klart boken.

– Vi har tre barn och fick leva på en inkomst. Det var värsta Lyxfällan-livet med en tavla där vi skrev upp alla intäkter och utgifter. Vi var barskrapade när boken var klar. Vi hade ingen buffert, ingenting. Hade kylen gått sönder så vet jag inte vad vi hade gjort.

Till slut var boken ändå klar. Och Tomas föreställde sig att förlaget skulle kasta sig över hans manus.

– Nu skulle deras professionalism sätta in. Jag skulle få feedback och det viktiga slutarbetet med boken skulle inledas.

Förlaget läste inte manuset

Men ingenting hände. Förläggaren hörde aldrig av sig och månaderna gick utan att boken ens blev läst. Tomas började ligga på för att något skulle hända.

– Till slut var jag så stressad att jag ringde och bara grät: snälla kan du inte läsa den? Boken var ju en färskvara och jag var ivrig med att den skulle komma ut.

När förläggaren till slut kallade Tomas till ett möte hade det gått mer än ett halvår sedan manuset skickades in. Och av det redaktörsarbete som Tomas föreställt sig märktes ingenting.

– När jag fick tillbaka manuset hade de inte gjort någonting. De sa att den var så bra som den var. De hade inte flyttat en mening, inte ändrat ett ord. Och korrekturläsningen var under all kritik. På kvällarna fick jag sitta med min sambo och själv korra.

När Tomas kom med invändningar eller kritik mot förlaget var svaret barskt.

– Han sa hela tiden att jag skulle vara så jävla glad och tacksam. Att det bara är en på 2 000 som blir utgiven.

Insäljningen misslyckades

Men det skulle snart bli ännu värre. För nu kom nästa bakslag. Förlaget hade inte lyckats sälja in boken till bokhandeln.

– Jag förstod i efterhand att deras stora säljmöte med bokhandeln hade avklarats redan ett par månader innan förläggaren ens läst boken.

Tomas förstod att den säljframgång han drömt om var körd. Och om förlagets intresse hade varit glödande när de skrev under avtalet så var det nu iskallt.

– När han inte lyckades sälja in den så dog det sista av deras intresse. De visste att boken aldrig skulle slå. De kände väl inte att det var någon idé att lägga någon tid på den.

Härifrån och framåt var Tomas närmast utfryst. Han fick inte medverka i förlagets monter på Bokmässan. Han blev inte bjuden när de hade träff med sina övriga författare. Han fick inget stöd i marknadsföringen. När han själv ordnade en uppläsning tyckte förlaget att han själv skulle bekosta frakten av böckerna.

– Jag hade lika gärna kunnat trycka boken själv och gjort allt det här på egen hand. Då hade jag kunnat ta det i min egen takt. Då hade jag marknadsfört som jag ville och dessutom hade jag fått behålla hela försäljningsintäkten.

Boken skulle förändra hans liv

Tanken på hur allt hade kunnat bli om Tomas vågat vänta in de andra förlagen gnager i honom.

– Att så många var intresserade av den tycker jag visar att den hade potential. Med ett av de andra förlagen hade det kunnat bli hundra procent annorlunda.

Till stor del förbannar han sig själv för att det gick som det gick.

– Jag var alldeles för ivrig och satte inte alls värde på det jag gjorde. Jag såg förlaget som gudasänt när de ringde. Vill de ge ut min bok? Det är ju helt fantastiskt. Jag vågade inte ställa krav för då kanske jag skulle förlora allt.

Tomas beskriver idag sin relation med förlaget som ”mycket sval”. Nu försöker han lägga det hela bakom sig så att han i framtiden ska våga skriva en ny bok på ett nytt förlag. För drömmen om författarskapet finns fortfarande kvar.

Men boken som skulle förändra hans liv…

– Ja, den är död.

Fotnot: Tomas heter i verkligheten något annat.