Det är förstås en klyscha, men jag har verkligen all sorts litteratur hemma. Jag har också väldigt mycket böcker, säkert tusentals. Och det är ingen ordning bland dem, ingen ordning alls. Vill man vara snäll kan man säga att det är ett ”kreativt kaos”. Böckerna ligger i travar, i alla rum. I arbetsrummet kan man knappt röra sig. Röran är väl i någon mening ett avtryck av mig som person. Högarna tenderar också att flytta sig, de är som levande väsen som vägrar stå snällt och ordentligt i hyllorna. Jag har lagt ner fruktansvärt mycket pengar på böcker genom åren.

Mina böcker får aldrig vara i fred, de står inte och dammar. Man kan säga att jag lever i ett intimt förhållande med dem. Även när jag inte läser böckerna så tittar jag mycket på dem; håller dem i handen.

Jag har inte läst alla – långt därifrån. Och jag kommer aldrig hinna göra det heller, men det gör liksom ingenting. Vissa tycker att det är skamset att ha böcker hemma som de inte läst, det har jag aldrig förstått.

Böcker är otroligt vackra föremål, somliga av dem har jag köpt enbart på grund av omslaget eller titeln.

Just nu läser jag Ediths brev som är en brevväxling mellan Edith Södergran och Hagar Olsson som är jättefin. Jag köpte den för en tia i någon bokhandel för länge sedan. Det är något speciellt med gamla böcker tycker jag; det vackra, tjocka pappret. Jag dras ofta till lite udda böcker. Nyligen läste jag en essä om majoritetsbefolkningen i New York – råttorna.

Jag har faktiskt stulit några få böcker genom åren. Det är fruktansvärt länge sedan så jag hoppas att det är preskriberat nu. Det där har förstås tärt en del på samvetet.

En av mina böcker fick jag av en konstnärsänka när jag var i tonåren. Hon gav den där boken, som betydde otroligt mycket för henne, till mig, eftersom hon visste att jag var så intresserad av litteratur. Den boken, som jag har kvar fortfarande, är en signerad utgåva av Utsikt från en grästuva, av Harry Martinson, som den gamla kvinnan hade varit nära vän med.

Den första boken jag läste, som jag minns, var Petter och hans fyra getter av Einar Norelius. En rimmad saga som jag också läste för mina barn när de var små.

Vad litteraturen betytt för mig som person eller mitt författarskap är svårt att uppskatta. Böckerna har varit mitt universitet och i bästa fall gjort mig till en mer mångfasetterad person. Jag har försökt läsa så varierat som möjligt, böcker av författare med så olika bakgrund och erfarenheter som möjligt. Rent konkret har litteraturen, många gånger, räddat mig från att bli deprimerad.

Framförallt när jag var yngre var böckerna en flykt från den vardagliga livsledan.

BOKTIPS! Funderar du på att ge ut en bok själv? I Ge ut din bok får du vägledningen som fungerar – oavsett hur många kronor och timmar du kan satsa på din bok. Författare är Johanna Wiman, till vardags redaktör på Skriva. Beställ här